Mrock's World

Lillan ligger och snarkar i vagnen. Lite konstigt att skriva snarkar, men det är faktiskt det hon gör. Precis som far och mor är så duktiga på. Sitter på ett par nedhuggna trädstammar i Gunnebo, mina gamla hemtrakter. Här sprang jag som ung, badade i Stensjön, vallades runt av mina barnflickor. Nu är det jag som trampar den nya generationen.

Oj så skönt det var här. Snälla barn snarka på! Du vet att du får mat och vatten sen. Du vet att du får kärlek nu och sen i överflöd. Jag hör ljuden inifrån vagnen mixas med biljud långt bort , lite fågelläten och folk som promenerar förbi.

Just nu har jag en dotter som ligger och jollrar och låter i sängen. Hon var inne i sömnläge för en dryg timme sen men hon vill inte ge sig. Jag mår inte bra. Det känns så löjligt och fånigt att nåt som är ett barns sömn ska få så stora proportioner. Vi har pratat om
barnets sömn varje dag sen hon föddes. Ibland lägger hon huvudet mot min axel och somnar in direkt men oftast blir det en långdragen process där man läser saga nattar släcker hon vrider sig som en ål skriker man tar upp nattar sjunger vyssjar. Min sambo har haft det värre än jag, men det är jobbigt. Nu sitter jag på helspänn i köket och lyssnar. Hoppas att sömnen äntligen tagit över.

Tänk att en så älsklig varelse kan styra så hårt.

Är det en bibliotekaries dotter som bor här eller? Daphne älskar redan böcker och har ständigt ett trettiotal olika som hon växlar mellan. När hon är trött på en visar hon det genom att skaka på huvudet. Ibland skakar hon hela tiden och då vill hon oftast sova. Känns som att det faktiskt finns en del bra barnböcker för de små. Lite läsning och så dansa till bröderna Lindgren, det är fint det.

Där går dom alla dessa mänskor det är synd om, tänker jag, då jag stegar in på biltvätten i Toltorpsdalen, vadå synd om? De verkar ha det ganska gött där de går och byter däck , röker och skrattar ihop.. inte alls som radioreportaget i Kaliber häromveckan. skit samma. Jag får vänta sätter mig i väntrummet med en kaffe. solen skiner därutanför, min sambo tar hand om lilla Daffen. De Tvättar vår bil, byter våra däck och sen möts vi för att gå till Montessori förskola. det är ett föräldrakooperativ. Kvinnan vi träffar verkar trevlig och säger upprepade gånger hej till D. D stövlar omkring därinne, vi frågar och jag har faktiskt ingen aning om hur detta ska bli i slutändan. Känner mig ganska okunnig om förskola. Jag gick själv aldrig på nåt dagis. Vi hade barnflickor från unga år. Annicka minns jag väl, en snäll tjej som eventuellt vänstrade med min pappa, en tjej från australien, en finsk lite alkistant Britta, som vi fick avskeda när hon druckit sig full på en semester i Spanien. Kerstin var en av de första. Konstigt med barnflickor, men det var vi syskon och barnflickan som var med på det mesta. Sen kanske jag gick nåt litet tag på Solstunden också. Nu besöker vi olika ställen i jakt på det perfekta hänget för Daphne. Montessori, måste läsa på lite mer om henne och pedagogiken, Montessori, Håkan Hellströms barn går på montessori tror jag, då måste det väl vara bra, men Håkan gick väl på Samskolan och det är Montessori. Jag gick på Steiner, men Steiner ligger så långt bort. På med tänkarmössan och gräv ner dig gubbe.

Akta er alla graffare

Så här ser alltså far ut idag. Lite rufsigt blonderat hår. En ganska stor näsa, fyllig underläpp, något sorts skägg på väg tillbaka, bruna lite sorgsna ögon, tycker han själv i alla fall. En kropp stor och tung lite tyngd av livet ändå relativt smidig. En far som kämpar för och gillar att hålla sig i form. En far som tycker om all typ av idrott. En far som älskar rytmen det monotona klinkandet mixat med melodi. En far som gillar sjunga på scen. En far som för varje år orkar lite mer vilket förvånar. En far som samtidigt älskar lättjan godsaker ligga i soffan njutande se på film och tennis. En far som är stökig men gillar ordning. En far som borde ta ställning lite mer. En far som glider. En far som tycker om mat att äta och för det mesta laga. En far som gillar att skriva text och melodi. En far som är väldigt lik sin egen far. En far som saknar sin far som i år skulle fyllt 72 år men bara blev 58. En far som har en underbar liten dotter.

Sitter på kafé efter att ha intagit en halvsunkig buffé. Bäbis sover i vagnen. Bör vara lite varm då jag inte vågat ta av mössa men hon klarar sig nog. Om hon ska få smaka på buffé får hon vakna snart. Känner att jag barnanpassat min mat lite grann. Mer mjuka runda smaker inte så rustikt italienSkt direkt. En del grädde för att få det Lilla extra. Men det innebär också att jag får röra på mig lite extra för att behålla matchvikt.

Väljer från buffé. Men inte så mycket som passar.

Men nu började det smaka

Rörelse ger mer energi. Kände mig helt slut igår när min sambo äntligen kom hem runt sex. Då hade vi haft en fullmatad dag Daphne och jag. Frukost måla , ut och vagna , sova , in i bil , mellanmål , till simhallen , bada i några timmar, mellanmål , erikshjälpen kolla grejor, daphne på ryggen (alltid så stolt när jag bär henne i sele på rygg. Det känns sådär pappaovanligt och speciellt, ursprung), sen hem middag pasta m hemlagad pesto och grönsaker, sen en helt slut tjej som kunde somnat direkt men krävde lite gunga, ut igen och kl sex lämna över ansvar. N sa att jag såg otroligt trött ut och det gjorde jag nog, men hade packat bagen och stack till Fysiken för en timmes badminton.

Präktigt det låter när jag skriver det här , men det är sant, det är såhär det ser ut. Kändes för övrigt underbart att ha med sig brorsan Torsten med sin lilla Charlie 9 månader. Torsten har redan tre nästan vuxna barn och kan det här med att ta det lugnt, vänta in, inte stressa, känna att barnen skriker oftast av olika behov, tillgodose dessa behov och sen rullar det på. Här är en bild på Charlie och Daphne:

Nu skulle jag ju tillbaka till badminton. Efteråt kändes det så jäkla skönt och jag var upprymd och glad och kände att det här kommer fixa sig. Idag byggde jag på med en timmes tennis också. Ju mer jag rör mig ju bättre mår jag. Men inte gå till överdrift. Men så måste det bli få vara.