Jag skaffade skägg i början av 90talet. Det passade mig direkt. Jag har testat helskägg och olika varianter men trivs bäst i skägg som täcker området runt munnen och slätrakad runt om. Senaste gången jag rakade av skägget var i höstas 2011 då någon tyckte jag hade exakt samma skägg som Percy Barnevik. Det var menat som en komplimang men jag blev förnärmad. Nu är dock skägget tillbaka. Jag trimmar skägget nån gång i månaden eller inför fester etc. Rakar mig runt om varje dag med hyvel. Jag känner mig mycket trygg med skägg. Det är skönt att pilla sig i och känna på. Jag är uppväxt med en pappa med skägg. Vi är väldigt lika utseendemässigt så det känns lite som om jag för en tradition vidare.

Tänk så här liten var D för ett år sen. Just nu börjar vi träda in i en ny sovfas. Efter tre veckor utan problem är det inte sunshine vid dagsläggningar längre, samt att hon vaknar väldigt tidigt på morgonen. Ja ja. Det funkar.

Det som känns trist är att det sällan är båda föräldrarna som fixar och trixar, utan en ska vara ute i arbetslivet. Gärna båda två, dagis tidigt. Det känns inte rätt. Alla föräldrar borde kunna vara hemma mycket mer och jobba mindre. Men då faller väl det här konsumtionsamhället sönder. Tänk om alla vande sig vid lite enklare vanor , använda saker lite längre, kanske hoppa över Thailand nåt år. Så skönt det skulle kunna vara. Visst det är kul att jobba, vara kreativ, träffa människor, men det känns genuint fel att lägga så mycket tid på ett sketet jobb bara för att kunna köpa en ny bil. Istället kunde man köpa sig lite fritid med sin familj och de man vill umgås med. Ett softare, lugnare samhälle. Ibland, när jag tänker på det, så hatar jag verkligen pengar och hela systemet kring finansmarknaden. Visst man är ju uppvuxen med att slösa, kunna resa och ta för sig. Svårt att bryta mönster. Jag kämpar med mig själv att försöka leva mer hållbart och det går hyfsat, men så vill man ha den där nya brädan, åka på en tävling, kolla en cool Etonskjorta. Fan , man är förmodligen konsumtionsförstörd för livet, men jag kan ju försöka så att Daphne får en mer sund inställning till saker saker saker.

Kolla så glad hon blir över mammas iPhone, redan del av det sjuka livet.

Här hjälps vi åt i hemmet.

Favoritmaten just nu jordärtskockssoppa

Tillbaka i pappalivet, just middagsnattat den lilla, men haft ett par kul gig i Halland. Det kändes lite annorlunda att spela i Halmstad eftersom det under ett år varit min arbetsplats. Jag jobbar där som musikproducent för Musik i Halland och bokar många gig på de ställen där vi spelade. Blev tillfrågad av Andreas Gidlund om vi inte kunde sätta ihop ett program och lira. Det blev tre kul spelningar med några av mina favoritmusiker. Mats Eriksson  på gitarr till exempel. Om han inte vore så lågmäld skulle han vara riksbekant och varför inte ute i världen också. Många känner kanske till honom som gitarrist med Daniel Lemma, men när han spelar solo så vibrerar det. Fabian Kallerdahl på piano är också en cool cat, Lade Källfelt på trummor-  svängmaster, och Mattias Grönroos på bas, wow vilken kille, samt givetvis Andreas Gidlund själv på sax. Vi kommer definitivt att lira vidare med vårt koncept “The soul of a man” , där vi valt ut grymma låtar tidigare framförda av storheter som Ray Charles, Sinatra, Nina simone  + en handfull egna kompostioner från min solokatalog + Stonefunkers. för bokning kontakta mig på emrik@emrik.nu .

Här är en del av en längre recension från vårt lunchgig på Halmstads Stadsbibliotek ( lite roligt att de numera betraktar Halmstad som min hemmaplan):

 Foto: Johnny Samuelsson

Emrik glänste på hemmaplan

Mette tar väl hand om lilla D

Sitter här och väntar på att den lilla ska komma till ro, men just idag verkar det lite svårt. Det är väl så jag kommer minnas den här tiden, den ständiga läggningen och väntan och sagorna. Men hon skriker nästan aldrig. Hon bara ligger och babblar. inatt vaknade hon till vid 0352 och somnade direkt när jag kom och stoppade om henne lite grann. Pappa då? Nej han låg där med en låttext malandes i skallen. Nu sover hon och jag borde också sova, men inte lätt att slappna av.
Just nu känner jag mig inte som en 46 årig pappa, mer som en tonårskille som ligger i sängen och inte vill gå till skolan.

Slottsskogen inte jätteimpad av fåglarna

Det är ganska kul att ändå se förändringen i mitt beteende. Att jag blivit en städkille till exempel. Efter bara en månad så får jag nästan dille när det inte är undanplockat och diskat i köket.

Imorgon blir det paus i pappalivet då jag ger mig ut på en kort spelrunda tillsammans med Andreas Gidlund kvartett. Vi spelar 7 dec På stadsbiblioteket Halmstad kl 12. Och på kvällen i Musikgemaket Halmstads slott kl 19. Den 8 dec. Besöker vi krogen Tio Pepe i Kungsbacka med sköna set. Musiken blir soul jazz och lite funk

Det är inte lätt att hinna med något annat än barn-pappa-livet när man är föräldraledig. Det är väl inte meningen heller, men man när ju en förhoppning om att få den där energin till att sitta på nätterna eller arla morgonstund och skapa. Det finns visst folk som lyckas med det, men jag har visserligen spelat in några korta låtskisser samtidigt som Daphne och jag haft lite musikstund, men det är nog allt.

Jaaa , nu har jag suttit här och lurpassat på min lilla tjej. Sov sov sov lilla vän. Nya sovmönster börjar skönjas. Kanske senare vanor. Läggning funkar fint som vanligt, men sen somnar hon inte in den lilla rackaren. Det är lätt tröttande, men man får gå till barnperspektivet och stanna där. Vill hon inte så vill hon inte. Hon verkar dock trygg i sin säng och det är väl det viktigaste. Sömnen.

Stirrar tittar på väggen inväntar nästa känsla. Jag måste orka mer. Annars får jag ingen medalj. Jag vill in i medaljligan. Tänker på mormor. Mormor var snäll. Alla mormödrar kanske är snälla i
Minnet. Men min var extra snäll. Kom alltid med buttterkaka och mjölk på sängen. Vilken glädje!

Har gått in i ett lite symbiotiskt förhållande till min dotter. Vi verkar båda lite trötta på morgone, sura och hungriga. sen får vi mat, musli och fjällfil ( där Daphne äter så fint med sked och kladdar ganska lite, men hon är glupsk och älskar russinen som hon hittar bland muslin. Borde jag kanske plocka bort russinen? Äh lite naturlig sötma är helt ok. På bäbyrytmiken sa en pappa , då jag bjudit Daphne på en minimal bit äppelpaj, att, vi har inte öppnat det fönstret ännu. Har tänkt mycket på den meningen, öppnat det fönstret. Det är många små fönster som ska öppnas och stängas om min lilla. ). Sen går vi ut i vardagsrummet och spelar flöjt. Jag har börjat gilla blockflöjt och hittar på små melodier och Daphne hänger på. Det är nåt märkligt med flöjt, det blir mest folkmusikaktiga toner som kommer hur man än gör. Försöker öva mig till Bröderna Lindgrens låtar för att få upp chopsen och nu börjar min blockflöjtston bli lite bättre, som en halvdassig porlande bäck i alla fall. Efter flöjten är det dags för lite olika sagor och idag bestämde jag helt sonika att det var dags för sovdags 0930. Lilla D protesterade inte och efter klassikern “Knacka på”, så la jag henne i sängen och hon somnade på momangen. Själv lade jag mig och läste Mats kamp, en skön serieroman om föräldraskap av Mats Jonsson. Blir  lite avskräckt av föräldrakooperativ-förskolor. Lite skönt att läsa om nån annan som försöker jobba frilans, kreativt och ta hand om en liten , samtidigt få ihop pengar till lägenhet och våndas över framtid etc..

Jaha nu har den lilla sovit i en och en halv timme, snart hörs nog lite ljud från rummet och dags att plocka på pappakostymen igen.  Hittade den här bilden då Daphne är cirka en dag gammal. oj oj oj, vilken liten tjej…

Lillan ligger och snarkar i vagnen. Lite konstigt att skriva snarkar, men det är faktiskt det hon gör. Precis som far och mor är så duktiga på. Sitter på ett par nedhuggna trädstammar i Gunnebo, mina gamla hemtrakter. Här sprang jag som ung, badade i Stensjön, vallades runt av mina barnflickor. Nu är det jag som trampar den nya generationen.

Oj så skönt det var här. Snälla barn snarka på! Du vet att du får mat och vatten sen. Du vet att du får kärlek nu och sen i överflöd. Jag hör ljuden inifrån vagnen mixas med biljud långt bort , lite fågelläten och folk som promenerar förbi.