Mrock's World

Kyrkan, Jag är i kyrkan, skriker Daphne, ta ut mig härifrån!!

Det är alltid lite vanskligt att plocka in sitt barn i guds hus. Ok, det är mäktiga lokaler som ekar mycket och som barn verkligen gillar, eller hatar, beroende på aktivitet. Själva religionen kan man nästan lämna därhän, men jag vill egentligen inte tvinga på mitt barn någonting mot dess vilja, förutom det där att äta, sova, basic saker som man helt enkelt måste göra för att överleva. Själv har jag en tveksam tro på en högre makt, men det är ett stort steg från att gått som total ateist en bit in på nittiotalet.

Nu är vi här för babyrytmik, en aktivitet som fått lite genomslag i media tack vare Knausgårds bok Min kamp del 2, där han beskriver en ångestfylld episod med sin dotter på en rytmiklektion. Jag kände faktiskt lite likadant första gången jag var där. Inget av barnen verkade intresserade av sångerna eller att medverka( Men jag blev inte tänd på sångledaren, som Knausgårds figur blev). Det var mest föräldrarna som satt i ringen och jollrade med. Men fem tillfällen senare så trivs jag där i ringen och barnen verkar nöjda. Man kan prata lite med andra pappor om dagisplats och sovtimmar. Vi fikar efteråt. Fem helt olika pappor från olika områden, en som jobbar för försvarsmakten, en arborist, mm, och så jag då, som några kände igen. Det är ofta så på lekplatser och ställen där jag kommer med barnet, antingen så ser jag bekant ut för andra, eller så är det gamla fans eller så vet de helt enkelt vem jag är. Lite jobbigt om Daphne inte har sin bästa dag och orutinerad farsa på stan svettar ner sin tröja. Det är lite kristen feeling på sångerna, även om lekledaren Veronika aktar sig för att köra rent Jesusaktiga låtar. Men det är ju catchy tunes. Jag minns själv söndagsskolan, gudstjänster, miniorer, godnattbön. Det blev för mycket till slut. Tror att det var moralismen kring kristendomen som jag inte pallade med. Det där att man alltid ska bete sig på nåt speciellt sätt. Inte vara förmer, eller sticka ut. Rädsla för skammen inför andra i samhället, grannar etc.. vad ska folk tycka? Så var det i min släkt i alla fall. RÄDSLAN.

Jag fortsätter gå till kyrkan med min bäbbe. Hon får bestämma själv senare, men lite musik och sång är bara bra..tycker jag..

Man måste ut i alla väder. Nu är jag oändligt tacksam att min lilla äntligen tycker det känns ok att lägga sig två timmar i sin egen säng hemma på förmiddagen. tidigare var jag tvungen att knata ut med vagnen och sätta mig vid chalmers eller på annat kafé. Det var i och för sig mysigt på nåt konstigt vis, men det var lätt att jag fick in den där förvaringskänslan i kroppen. Att behandla min dotter som en patient som måste tas om hand om på bästa.. sov nu och sen mata och leka och sova igen.. Det är ju de där ögonblicken däremellean som är så grymma. när hon tittar på mig med sina bruna ögon, forskande, undrande, men glatt, hon skrattar, ler och man känner samhörighet som man nog bara kan känna när man har direktkontakt med sitt eget barn. Nu har jag skrivit in den lilla på babysim också. hon giock helt bärsärk på åbybadet sjungelavdelning häromsistens. helt vild och totalt orädd för kallsupar och huvuddopp. Hon kaxar till sig. snart plockar jag fram skateboarden.

Alltså vad sjutton ska man göra för att orka sätta igång att skriva egen musik igen. Jag försöker hitta hålen, svålen, nälen, målen, men det blir istället framför tvn kolla sport, eller gå och sporta. det är saker jag mår bra av i alla fall när jag själv rör mig, men det där egna lilla rummet. jag skulle behöva ett eget rum där jag kan krypa in och inte bli störd. även om vår lya är stor så har jag ingen plats. titta här så litet mitt musikkrypin är.. äh skojar, det är bara att sätta sig på röven och läsa, som min pappa sa.

Min lilla musikhörna. Stökig ej inkopplade grejor, men jag lyfter frågan.
En bild som sitter på min vägg. Old school skate

Johan Johansson, en av Sveriges mest begåvade musikanter.

Nu är jag igång med ett nytt projekt i alla fall. Förutom barnprojektet då he he. Sitter och samlar ihop låtar tillsammans med min gamle pianist Johan Johansson. Hittills känns det väldigt old school men det är ok. Lite Sinatra, blues, soul sådär. New Orleans’. Sånt där som Andres Lokko säkert hatar. Igår träffades vi i Johans lokal. Oklart när det kan bli nån platta utav detta, men om man ligger i lite grann så kanske. Försöker även få igång mina andra musikskaparprojekt. Har faktiskt fått ihop två små idéer de senaste dagarna.

Minns hur jag jobbade med mina soloplattor. Då samlade jag massa små fragment på kassett. Sen satt jag där och redigerade, rensade och sjöng in en 30 små idéer. Helt accapella. Därefter kom pianist eller någon annan in och hjälpte mig med ackord och sen byggde jag vidare med fler musiker. Det var kul och jag var jäkligt målmedveten under några år där. Men det där genombrottet kom aldrig. Visst jag har spelat en massa med mina svenska låtar och jag gillar själv många av dem. Men det var lite synd. Vet inte om mitt funkförflutna låg mig i fatet, eller min annorlunda livsstil, eller så var låtarna inte tillräckligt bra. Nåväl allt finns på spotify under namnet EMRIK 

Yes så var man ute igen. En strålande fin höstdag. Daphne vaknade på ett riktigt mamma humör. Pappa var helt Off. Nadine fick till och med plocka fram den gamla bärsjalen. Då blev bäbis nöjd. Här är gammal bärbild då det enda vi gjorde var att bära. Nadine verkligen i alla väder.

Igår tillbringade vi återigen lite skön tid hos broder Torsten. Kusinerna var så söta ihop och man ser 17 år fram i tiden när de åker på festivaler och festar loss ihop. Kommer man från Larsson genen ( i alla fall hälften) så känns det oundvikligt att det inte ska bli lite skandal. Oj vad spännande.

Här ser vi Charlie och Daphne in action.

<a href=”http://pappabloggar.topplista.com/in.php?id=20006″>Pappabloggar Sverige</a>

Kläder, vad fan ska man ha på sig för kläder när man är med sina barn. Jag förstår alla fulklädda pappor i sina goretex och skogsmulle utstyrslar. Det är svårt att vara snygg farsa på stan.. kavaj och skjorta passar inte riktigt in. Beror väl på ålder, men där Daphne är nu där svettas jag kopiösa mängder av värme, nervositet ( när hon skriker och jag står i ett snabbköp eller på bussen , eller nånstans, alla dessa sura blickar. Sverige känns verkligen barnovänligt ibland. Restauranger, cafeer etc.. det är liksom jobbigt med barn. Jag vet att massa skrivit om detta innan, men det är ju den ovänligheten, sura panschisar som stirrar och fäller syrliga kommentarer på bussen, som ger mig svett. Jäkla gamlingar, har inte ni vart små nån gång, har ni ingen koppling till barndomen? Nej det är för lite hyfs på dagens barn och föräldrar. Är det så dom tänker? Jäklar vad jag eldar upp mig. Men jag kanske var likadan tidigare, tyckte det var jobbigt med barn på krogen. När jag var liten gick vi ofta på restaurang, kanske därför jag senare i livet blev en sån bar och krog och alkoholstammis. Nog om denna utläggning, nu fortsätter vi med kläder.) Jag vet helt enkelt inte vad jag ska ha på mig varje dag. Plockar fram mina löpartröjor och det är funktionsplagg som känns bäst, men vem fan vill gå runt så dagarna i ändå.. ja alla förortskids kanske ( fördom jag vet) jag gillar också såna kläder, funderade och funderar på att åka och handla lite billiga funktionskläder och glida runt i dessa, men kanske en kombination. Det är det jag testar just nu.. funktionsplagg och sen lite snygga halsdukar och kavajer utanpå. Då kanske jag kan bli en snygg farsa på stan jag med.